Sökning

Decennier

Krigets och återuppbyggnadens årtionde

Andra världskriget upptog hela första halvan av 1940-talet, också i Finland. Resten av decenniet tillbringades med anpassning: att vänja sig med en ny politisk situation, med ankomsten av nya invånare (de evakuerade) och att landet ny- och återuppbyggdes

I trots av kriget och nödåren pågick det kulturutbyte och samarbete mellan diverse länder. Under kriget anordnade Finland riksmarschen tillsammans med Sverige och kulturbesök och industriutställningar med Tyskland. Vapenbroderkvällarna underhölls av framstående artister, men också truppernas egna talanger. Det politiska och militäriska kommandot i ledning av Marskalk Mannerheim och president Risto Ryti strävade till att trygga Finlands ställning både under krigets gång och de påföljande fredsförhandlingarna, och Finland lyckades lösgöra sig från kriget i tid. 

Anpassning under fredstid var inte lika lättlöpande som Finland hade hoppats på. Sovjetunionen krävde av Finland, liksom av Tysklands övriga allierade, att landet skulle fördöma sin krigsledning. Då statens tidigare befäl befann sig i domstolen fick de sovjetstödda folkdemokraterna en dominerande ställning i landet. Finland blev inte Sovjetunionens lydland i samma utsträckning som flera östeuropeiska stater, utan behöll sin demokrati, trots folkdemokraternas försök till att framkalla både politisk och ekonomisk osäkerhet. Osäkerheten åstadkom man exempelvis med strejker som fick lågmält stöd av Sovjetunionens kontrollkommission. Kommissionens verksamhet avslutades i samband med Parisfreden 1947. Samtidigt knöt Finland vänskaps- och biståndspakten med Sovjetunionen, en pakt som sammankopplade länderna ända till början av 1990-talet och Sovjetunionens fall. 

Återuppbyggnaden av Finland var ett krävande projekt som sträcktes långt över 1950-talet. Förödelsen av städerna var enorm, i synnerhet i norra Finland. Det uppstod en mängd nybyggen i olika delar av landet då de evakuerade spred sig till områden som var utpekade för dem. Det fanns knappt någon nöd på grundmatvaror, men åtskilliga njutningsmedel var en lång tid under ransonering, däribland kaffe och socker, som kunde lagligt endast köpas med ransoneringskort.